Grus 
var en installation i Sigtunastiftelsens utomhuskyrka, 1992.
Jag besöker Sigtunastiftelsen. Allt är lugnt och stilla – vackert och harmoniskt. Men när jag sätter mig och tänker på platsen känner jag plötsligt ett vagt obehag. Hierarkier? Makt? Historia? När jag blundar ser jag ett mönster framför mig. Jag gräver ner mönstret i grusplanen – tio gånger tio meter. Det överblivna gruset färgar jag himmelsblått i en cementblandare. Sedan lägger jag tillbaka det. Ett blått intarsia mönster av grus – vackert och lite obehagligt.

Gravel
an installation in the outdoor church at Sigtunastiftelsen, 1992.
 
I visit Sigtunastiftelsen. Everything is peaceful and quiet – beautiful and harmonious. But when I sit down and think about the place I suddenly feel a vague discomfort. Hierarchies? Power? History? When I close my eyes I see a pattern in front of me. I dig the pattern in the gravel covered open space – ten times ten meters. The excess gravel I color heavenly blue in a cement mixer. Then I put it back again. A blue intarsia pattern of gravel – beautiful and slightly unpleasant.
Back to Top