Dibbuk

Kostym och Idé: Lovisa Johansson

Dibbuk var ett experiment där vi lät kostymens förvandlingar vara den motor som drev handlingen framåt.

Kvinnan kommer in i en tio meter lång brudslöja, den lämnar hon utsträckt så att den bildar en vit väg in i rummet. Hon står framför oss i sin brudklänning. Så blir hon besatt. Klänningen spricker upp och förvandlar henne till ett svart oformligt monster. Klänningens fjäderdekoration slås upp och ger varelsen ett par kloliknande vingar. Så släpper besattheten och kvinnan blir åter synlig. Nu sitter hon med naket ansikte och nakna ben i en hög med trasor. Hon drar sakta in sin slöjan i sin famn samtidigt som hon sörjer de barn hon aldrig fick föda.

Costume and idea: Lovisa Johansson

Dibbuk was an experiment where we used the transformations of the costumes as the motor driving the action forward.

The woman enters carrying a ten meter long bridal veil. She leaves it stretched out on the floor thus forming a white passage into the room. She stands in front of us in her wedding dress. Then she becomes obsessed. The gown splits up and transforms her to a black shapeless monster. The feather decorations of the dress open up and take the shape of claw-like wings. Then the obsession is released and the woman appears again. Now she sits with a naked face and naked legs on a heap of rags. She slowly draws the veil into her arms mourning the children she never came to give birth to.