Carmina Mecanica – en trasmatta från Teater Sláva
Regi och bearbetning: Tom Fjordefalk, Scenografi: Lovisa Johansson, Aktörer: Viktora Siwek, Maria af Klintberg, Lova Eriksson, Elin Tisell, Daniel Rudholm, Daniel Carlsson, Mikael Öberg, Lars Brinck, Teater Sláva, 2010
”Vad gör vi med en vävstol? En vacker konsertföreställning med renässansens idé om människan som kropp, geni, konstnär, och individ. Återfödelsens epok. Kan vi förändras- kan vi förändra? Kan vi häva oss ur den eviga surdegen av makt och maktlöshet? Är den för evigt? Är det inte endast kärleken som är för evigt?
Följ oss en bit på vår livsvandring. Ett brokigt flöde av renässans-musik, folklig, sakral och nykomponerad musik. Ett maskineri av trä – en flygmaskin och en säng för födelse, älskog eller sömn.” Tom Fjordefalk

Scenografi: Fonden är skrynklig som bark eller gammal sköldpadshud. Vävstolens trä är åldrat. I kontrast till detta finns lackröda bensindunkar, plasttrattat och blanka speglar. Vävstolen är den grundläggande metaforen; varp, inslag, trasmatta, väv. Men allt är också byggsats, mekanik och lekfull förvandling. Ett materialcollage som ständigt förändras.

Carmina Mecanica – a rag-rug from Theatre Sláva

Direction and adaption: Tom Fjordefalk, Stage design: Lovisa Johansson, Actors: Viktoria Siwek, Maria af Klintberg, Lova Eriksson, Elin Tisell, Daniel Rudholm, Daniel Carlsson, Mikael Öberg, Lars Brinck, Teater Sláva, 2010.
“ What can we do with a loom? A beautiful concert performance with the renaissance idea about the human being as body, genius, artist and individual. The renaissance époque. Can we be changed, can we change? Can we pull ourselves up from the eternal sour dough of power and powerlessness? Is it for ever so? Or is it only Love that is everlasting? Come with us on our walk through life! A parti-coloured flow of renaissance music, popular sacred and newly composed music. A machinery of wood – an aeroplane and a bed for birth, love-making or sleep.” Tom Fjordefalk

Stage design: The back of the stage is creased as bark or old turtle skin. The wood of the loom has aged. In contrast to this there are bright red petrol drums, plastic funnels and shining mirrors. The loom is the basic metaphor; warp, weft, rag-rug, web. But everything is also a construction-kit, mechanics and playful transformation. A collage of matter which constantly changes.
Back to Top